En vegetarisk middag/lunch full av smaker som tar runt en timme att tillaga och blir till 6 portioner.

1. Falafel: Mixa sesamfrön, solrosfrön och olja i några minuter. Tillsätt hackad lök, pressad vitlök, spiskummin, salt och kajennpeppar och mixa till det blir en slät massa. Lägg över den i en skål.
2. Skölj kikärtorna och låt dem rinna av. Mixa dem grovt, en burk åt gången, och blanda ner dem i skålen tillsammans med finhackad persilja och ägg. Rör till en slät smet.
3. Hetta upp oljan i en traktörpanna. Klicka ner smeten i oljan och fritera på båda sidorna, ungefär 7 minuter totalt. Ta upp och låt dem rinna av på hushållspapper
4. Gurksalsa: Blanda avokadotärningar, granatäpplekärnor, tärnad gurka utan skal, mango chutney och hackad mynta. Smaka av med limesaft och flingsalt
5. Limeyoghurt: Blanda yoghurt med finrivet limeskal, pressad lime och salt.
6. Servera biffarna tillsammans med gurksalsan och limeyoghurten.

Sonen, 10 år: Han smakade tappert men tyckte inte om det utan nöjde sig med en portion pasta och ketchup i stället. “Det hade du i alla fall gjort bra, mamma.” sade han tröstande.
Dottern, 12 år: “Biffarna är riktigt goda… men inte det andra.” Dottern åt ett stort antal biffar med pasta men petade mest i salsan och såsen.
Pappan: Han var skeptisk redan när han kände doften av vitlök och inget han smakade fick honom att ändra uppfattning. Detta var tydligen inte alls i hans smak utan han gjorde som barnen och högg in på pastan jag garderat mig med.
Mamman: “Biffarna var både fulla av smak och tuggiga medan såsen var härligt lime-ig och salsan full av nya, intressanta smaker. Kombinationen var en vinnare. Jag lagar/äter gärna sådan här mat oftare.”

Kommentar: Lite då och då försöker jag att introducera nya smaker till familjen och nu var det dags igen. Detta recept hittade jag i Coops “Plockmat till Melodifestivalen”-folder, men då det var beräknat för 6 portioner gjorde jag endast halva satsen, vilket räckte mer än väl. De övriga familjemedlemmarna var kanske inte så entusiastiska inför testet men de smakade snällt och resultatet var bättre än väntat.

De kryddiga och friterade biffarna kommer att dyka upp här fler gånger då både dottern och mamman tyckte om dem. Såsen och salsan var det däremot endast mamman som gillade så det får hon väl göra mindre mängder av till sig själv vid tillfälle. 🙂

(Andra bloggar om: recept, mat, middag, falafel, familj, vegetariskt)

En mycket god soppa som tar lite mer än två timmar att tillaga.

1. Koka upp vattnet. Lägg i salt, vitpepparkorn och lagerblad och tillsätt köttet. Låt koka i 1,5 timme eller tills köttet är mört.
2. Ta upp köttet och sila kokvattnet/buljongen, som ska användas till soppan.
3. Skala och skär morötter, palsternackor, kålrot och vitkål i mindre bitar. Låt dem koka ca 10 minuter i buljongen.
4. Snitta, skölj och skiva purjon. Låt den koka med i ca 10 minuter.
5. Skär köttet i mindre bitar och lägg det i grytan. Smaka av med salt och peppar. (Tillsätt eventuellt även finhackad persilja.)
6. Servera soppan som den är eller tillsammans med ett gott bröd. (Ännu godare blir soppan om den tillagas dagen innan den serveras.)

Sonen, 10 år: Sonen har aldrig gillat soppor och ville inte ha någon.
Dottern, 12 år: “Det var inte dumt alls, om man slipper köttet.” Hon åt med glädje en hel portion (utan kött).
Pappan: Inte heller pappan är någon sopp-fantast, så han hoppade också över den.
Mamman: “Så gott! Mycket godare än den färdigköpta och här slipper man ärtorna. Endast det goda är med.”

Kommentar: Då denna köttsoppa är ganska tidskrävande och dessutom smakar bäst följande dag så är ett tips att man avsätter en eftermiddag till att koka soppa, köttgryta och annat som kräver lång tid att få klart men som i princip sköter sig självt. Resultatet blir god mat i stora mängder som man kan frysa in och sedan bara ta upp och värma de dagar man inte har tid att stå vid spisen men inte heller vill nöja sig med fabrikstillverkade hel-/halvfabrikat.

(Andra bloggar om: recept, mat, rotfrukter, soppa, middag, barnfamilj)

En mycket god och uppskattad köttgryta med mustig smak som tar ca två timmar att tillaga.

1. Bryn köttbitarna runt om i lite smör i en stor stekgryta.
2. Skala lökarna och halvera dem. Skala morötterna och dela dem både på länden och tvären.
3. Lägg i morötter, lök, vatten, vin, pepparkorn, salt och soja i köttgrytan. Rör runt. Låt puttra under lock på svag värme i ca 1½ timme, tills köttet är mört och färdigkokt. Rör om lite då och då.
4. Ta upp lökarna och morötterna från grytan.
5. Blanda ut några msk vetemjöl i lite av mjölken och rör ner det i grytan tillsammans med resten av mjölken/grädden. Låt puttra några minuter. Lägg i morötterna och lökarna igen. Smaka ev. av med salt och peppar och färgsätt med en skvätt collorit.
6. Servera köttgrytan med någon form av potatis samt en blandad sallad.

Sonen, 10 år: Ville först inte smaka grytan men han kom till slut fram till att han faktiskt tyckte om den, i alla fall köttet och såsen. Till detta åt han kokt potatis som räddats undan innan moset gjordes.
Dottern, 12 år: “Potatismoset var jättegott, grytan också.” Även dottern verkade förvånad över att hon tyckte om köttgrytan.
Pappan: Ännu en gryt-motståndare som fick ge sig och erkänna att köttgrytan faktiskt smakade gott. Han åt även potatismoset men föredrar, precis som sonen, kokt potatis när det gäller grytor.
Mamman: “Jättegott! En riktigt god och mustig köttgryta och gott hemmagjort potatismos. Mums!”

Kommentar: Denna gryta får en god och kraftig smak tack vare pepparkornen och vinet, som inte behöver vara speciellt dyrt. Ännu godare blir grytan om den tillagas dagen innan den ska ätas. Två andra goda köttgrytor hittar ni här: “Paprikagryta” och “Skånsk kalops“.

(Andra bloggar om: recept, mat, husmanskost, köttgryta, långkok, barn, familj))

Receptet ger 40-50 mini-munkar.

1. Blanda mjöl, socker, bakpulver, kanel, salt och eventuellt muskot i en stor skål.
2. Vispa de två äggen.
3. Rör ner ägg, mjölk, vanilj och olja i mjölblandningen. Rör tills det blir en smidig, trögflytande smet.
4. Värm upp munkjärnet och fördela lite smet i taget i urgröpningarna. Grädda varje omgång i ca 2-3 minuter.
5. Servera munkarna som de är eller garnera dem med t.ex. smält choklad eller glasyr och strössel.

Sonen, 10 år: Han är lika förtjust i att blanda till glasyren och dekorera munkarna som han är att äta dem.
Dottern, 12 år: “Med glasyr är de jättegoda.”
Pappan: Han var inte imponerad av mini-munkarna utan föredrar riktiga munkar.
Mamman: “Mmm… riktigt goda och svåra att sluta äta. Speciellt de med glasyr och strössel. Sött och gott.”

Kommentar: Dessa mini-munkar ska ej förväxlas med riktiga munkar som friteras i olja då konsistensen och smaken är hel annorlunda. Vi har testat både med och utan muskot och kommit fram till att det (trots att muskoten gjorde munkarna lite mer intressanta) var godare utan, men det är ju en smaksak.

(Andra bloggar om: recept, munkar, baka, barn, familj)

En enkel men smålyxig och mycket god middag.

1. Gör rotfrukterna: Skala och tärna rödbetorna. Lägg dem i en liten ugnsform tillsammans med lite rapsolja, salt och svartpeppar. Stek i mitten av en 175 grader varm ugn medan du förbereder resten av rotfrukterna. Vänd dem några gånger under tiden.
2. Skala och skär potatisarna och lökarna i klyftor.
3. Skala och skiva morötterna och palsternackorna. Halvera dem eventuellt.
4. Lägg grönsakerna i en ugnssäker form / ugnens stora form och häll på lite olja och krydda med salt och peppar. Blanda väl.
5. Ta ut rödbetorna ur ugnen och öka värmen till 225 grader. (Rödbetorna ska blandas i bland de andra rotfrukterna mot slutet av deras tillaganingstid, beroende på hur pass klara rödbetorna hann bli.)
6. Stek de övriga rotfrukterna mitt i ugnen i 225 grader i 40-60 minuter. Rör runt några gånger under tiden. Tillsätt eventuellt mer olja och kryddor samt rödbetorna vid lämplig tidpunkt.
7. Gör aromsmöret: Blanda ihop alla ingredienserna. Rulla smöret till en cylinder som viras in i platsfolie och förvaras i frysen. Ta fram en stund innan det ska serveras.
8. Stek lövbiffarna: Torka av de rumsvarma lövbiffarna och stek dem snabbt på varje sida i en varm panna med smör. Salta och peppra.
9. Servera lövbiffarna tillsammans med persiljesmöret och de ugnbakade rotfrukterna.

Sonen, 10 år: Eftersom han inte tycker om klyftpotatis och lövbiffar inte passar ihop med pasta så valde han att äta pasta och burgare (hans favoriträtt) i stället.
Dottern, 12 år: Tyckte om klyftpotatisarna och allt det övriga ugnsrostade men valde att lägga sitt persiljesmör på en vegetarisk filé i stället för lövbiff. Även hon var väldigt nöjd med måltiden.
Pappan: Lövbiff och ugnsstekta rotfrukter är en rätt han ofta efterfrågar, dock utan persiljesmör.
Mamman: Den enda som inte valde bort något utan njöt av lövbiffen med persiljesmör och allt det ugnsrostade.

Kommentar: Hela rätten tar lite mer än 1½ timme att tillaga men när man väl fått in allt i ugnen/frysen så sköter det sig själv ganska bra.

(Andra bloggar om: recept, mat, middag, familj, lövbiff, aromsmör, rotfrukter)

En lyxigt god dessert med hemlagad godis-glass och vaniljdoftande clementiner.

1. Varva glass och clementiner i fyra portionsskålar.
2. Dekorera ev. med extra Toblerone-bitar.

Sonen, 10 år: “Super-dupergott… t.o.m. clementinerna var goda.”
Dottern, 12 år: “Jättegott, något av det godaste du gjort. Glassen smakade ju verkligen glass.”
Pappan: “Det var jättegott men det blev nästan lite mycket Tobleronesmak efter ett tag.”
Mamman: “Mmm…. mycket gott med kombinationen av glass, choklad och söta clementiner.”

Kommentar: Vår nyårsdessert blev väldigt lyckad och kommer garanterat att dyka upp här hemma flera gånger under året, i olika skepnader. Tilläggas bör att några extra Toblerone-bitar knappast behövdes förutom för syns (och barnens) skull. 🙂

(Andra bloggar om: recept, glass, Toblerone, barn, familj)

Ett enkelt och gott tillbehör till diverse glass-efterrätter.

1. Blanda vatten och strösocker i en kastrull och koka upp.
2. Klyv vaniljstången och skrapa ur innehållet. Lägg allt i sockerlagen och låt koka ett par minuter.
3. Ta bort kastrullen från plattan och smaka av med citronsaften.
4. Skala clementinerna noga. Skär ett par hack i varje klyfta utan att de delas.
5. Lägg clementinklyftorna i den ljumma sockerlagen och låt allt svalna.
6. Servera clementinerna som tillbehör till glass, t.ex. hemmagjord Tobleroneglass.

Sonen, 10 år: Han är inte så förjust i vanliga clementiner men dessa tyckte han väldigt bra om.
Dottern, 12 år: “Gott.”
Pappan: “Inte dumt alls.”
Mamman: “Smakar som man kunde förvänta sig: söta med en hint av vanilj och citron. Väldigt gott.”

Kommentar: Ursprungsreceptet hittade jag i senaste numret av Hemmets Veckotidning men jag justerade det en aning då 2 clementiner och ½ tsk pressad citron kändes alltför lite. Jag tror t.o.m. att jag kommer att öka citronmängden ytterligare nästa gång jag gör detta, för fler gånger blir det garanterat.

(Andra bloggar om: recept, clementiner, barn, familj)

En god, söt, hemmagjord glass som inte kräver någon glassmaskin.

1. Klyv vaniljstången och skrapa ur innehållet. Blanda vaniljkornen med strösockret.
2. Vispa ihop vaniljsockret och äggulorna.
3. Vispa grädden och hacka chokladen.
4. Blanda ner grädden och chokladhacket i äggsmeten.
5. Häll glassmeten i en platsskål med lock och ställ i frysen minst fem timmar.
6. Ta fram och rör runt i den några gånger under infrysningstiden.
7. Servera på valfritt sätt som vanlig glass.

Sonen, 10 år: “Super-dupergott!” Sonen gillade, som väntat, godisglassen.
Dottern, 12 år: “Gott… Får vi mer?” Även dottern tyckte om kombinationen av glass och godis.
Pappan: “Det var gott! Påminner om ovandelen av Daimtårtan… fast med Tobleronesmak.”
Mamman: “Mycket god glass med tydlig Tobleronesmak. Kan ev. bli lite väl sött i längden om man inte serverar någonting till.”

Kommentar: Denna glass är tänkt att vara en del i vår nyårsefterrätt där den ska serveras tillsammans med “clementiner i sockerlag”, recept på det kommer senare. Både det och glassreceptet hittade jag i senaste numret av Hemmets Veckotidning. Som huvudrätt har vi planerat ryggbiff med hasselbackspotatis och persiljesmör. Ganska okomplicerat men ack så gott. 😀

Jag önskar er alla en trevlig nyårsafton och ett Gott Nytt År!

(Andra bloggar om: recept, glass, Toblerone, barn, familj)

Den klassiska chokladfrasen – här med en smak av Daim.

1. Bryt chokladen i bitar.
2. Blanda choklad, smör och sirap i en kastrull och smält på svag värme.
3. Ta kastrullen från plattan och rör i cornflakes. Blanda ordentligt.
4. Klicka ut smeten på fat med bakplåtspapper.
5. Låt stelna och förvara sedan i burk i kylskåpet.

Sonen, 10 år: “Jättegott, smakar nästan som de vanliga fast lite bättre.”
Dottern, 12 år: “Det smakar Daim. Dessa är godare än de vanliga.”
Pappan: “Gott men lite väl sött. Daimsmaken tar över för mycket. Föredrar de vanliga.”
Mamman: “Mmm… smakar som superkrispigt Daim. Gott – men den speciella chokladfras-smaken, som man vill ha, försvinner. Blir bättre med “rent” mjölkchoklad.”

Kommentar: Chokladfras är familjens absoulta favorit när det gäller julgodis och i år har vi testat en mängd olika varianter. Det vi kommit fram till är att det blir underbart gott med Marabou mjölkchoklad (fungerar säkert med andra “riktiga” chokladmärken också) men att man ska undvika de billigare bak-chokladen och blockchokladen. Förhoppningsvis kommer jag ihåg det till nästa år. 😉

Jag hoppas att ni alla haft en trevlig inledning på julen och att det fortsätter så. 😀

(Andra bloggar om: recept, godis, julgodis, cornflakes, jul, barn, familj)

Enkelt och gott julgodis med krispiga cornflakes och söt kokos.

1. Klä en liten form, ca 13×18 cm, med bakplåtspapper.
2. Smält matfettet på låg värme i en kastrull.
3. Blanda i sockret, sirapen och kakaon. Koka upp under omrörning och låt sjuda 3-4 minuter. Rör då och då.
4. Blanda i resten av ingredienserna och häll smeten i formen med bakplåtspapper och jämna ut den. Låt svalna och ställ den sedan i kylskåpet ca 15 minuter.
5. Ta loss godiskakan från formen med hjälp av bakplåtspappret och skär den i 18-20 jämnstora bitar.
6. Rulla bitarna till runda bollar och placera dem i knäckformarna. Pudra över lite florsocker.
7. Förvara julgodiset kallt i en burk med lock.

Sonen, 10 år: “De smakade inte riktigt likadant som mina kakor men båda var jättegoda.”
Dottern, 12 år: “Jättegott!”
Pappan: Han kunde inte riktigt bestämma sig för om det var för sött eller inte. (Med tanke på hur många han åt så var det nog inte det. 😉 )
Mamman: “Sött och krispigt med en svag kokossmak. Inte dumt alls.”

Kommentar: Ibland har man tur. Jag hann knappt tänka tanken att jag ville testa något annat än det vanliga julgodiset innan sonen kom hem med ett recept på cornflakeskakor som de bakat i skolan. Med lite justeringar så blev det ett mycket uppskattat julgodis. 🙂

(Andra bloggar om: recept, godis, julgodis, cornflakes, jul, barn, familj)